Oki så här är läget!
Nej jag bloggar inte igen bara idag
för att jag måste få ur mig en massa skit
och fejan kan jag inte skriva det på!

VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR!!?

Varför kan man bara aldrig släppa saker?
Eller rättare sagt "love gone bad"
Jag hatar det!!!!!
Jag har haft fucking jävla tre! ja tre år på mig!!
Men inte fan har man släppt taget
Alltid detta hopp!!

Man säger ju alltid att hoppet är det sista som överger oss
men det suger när det är så
för att förr eller senare så kommer man inse att det är kört!
det finns egentligen inge hopp men du hoppas fortfarande..

Jag kan inte släppa honom, får inte ge upp
men det är egentligen time att göra det
time att växa upp och släppa förälskelsen
men han var verkligen min prince charming
han hade allt jag älskar
allt jag gillar
allt jag vill ha
allt jag behöver
and so on, and so on

Så mycket som jag öppnade mig för honom
det har jag aldrig gjort för någon
och ja jag menar inte någon
jag bär på mycket ingen vet förutom han

Jag saknar honom så jävla mycket
jag saknar att prata med honom i flera timmar över luren
saknar hans övernaturliga gåva att alltid få en att bli så jävla glad

Och det hemska i det hela är att jag kan inte sluta tänka
"What if, what if?"
jag vet ju för fan inte till 100% varför det blev som det blev
det är för många variabler med i spelet
så finns inget klockrent att skylla på
och alldeles för många "what if i did it that way"

tre år är en lång tid att gå och grubbla
och jag vill inte längre men kan inte sluta
antar att old habits die hard
vilket också är värdelöst
för man hinner även bryta ihop många ggr under tre år



well well

life's a bitch, then you die

so

Let's fall apart together now

/Manda